In Good Company: Marchistas
Community
Den här gånggruppen i Guatemala visar hur sporten har blivit en del av den nationella identiteten.
In Good Company är en serie om lag och klubbar som utmanar sportens status quo.
I Texas handlar det om amerikansk fotboll, i Brasilien vanlig fotboll. I Guatemala är det gång som står i centrum. Gångens popularitet sköt i höjden i Guatemala 2012 när Erick Barrondo vann silver i London på 20 km – den första olympiska medaljen i Guatemalas historia. Från det historiska ögonblicket blev sporten en del av det nationella medvetandet och ett sätt för många ungdomar att förbättra sina villkor och skapa en ljusare framtid.
Från vänster: Abner Pop, Zoe Ruiz, Diana Ruiz, Esmeralda Tiul, Pamela Ruiz
Reglerna är enkla. Rätt teknik innebär att gå så snabbt som möjligt från start till mål, med en fot i marken hela tiden och det framåtpendlande benet måste alltid vara sträckt. Då synkroniseras armarna och höfterna och man lockas inte att flyta framåt för att få upp tempot. För åskådare kan det se lite märkligt ut, men den dynamiska höftrörelsen känns naturlig för många guatemalaner, som växer med att dansa merengue. Många säger till och med att gång är som att dansa merengue i 20, 30 eller 50 kilometer.
Från vänster: Yasuri Palacios, María Peinado, Pedro López, José Oliva, Lisbeth López
Från vänster: Abner Pop, Pamela Ruiz, Juan Coy
Från vänster: Yasuri Palacios, María Peinado, Pedro López, José Oliva, Lisbeth López
Från vänster: Abner Pop, Pamela Ruiz, Juan Coy
Innan Ericks medalj utövades marcha, eller gång, framför allt av militären i Guatemala och gång förknippades med krig, civila stridigheter och rädsla. Idag finns det flera tävlingsgånglag i landet. Vissa utövare är så unga som 6 år och många atleter kommer från arbetarkvarter (50 procent av guatemalanerna lever i fattigdom). Nu associeras gång med något helt annat: sporten står för hopp och en väg mot en ljusare framtid.
Av de 24 guatemalanska atleter som kvalificerade sig för OS i Tokyo 2020, var nio gångare. Att säga att sporten är en nationell stöttepelare är en underdrift. Under Erick Barrondos tio år långa karriär investerade den guatemalanska regeringen nästan åtta miljoner GTQ (ungefär en miljon USD) på hans träning och sponsorskap. Många unga tävlingsgångare får ett stipendium varje månad för utbildning och levnadskostnader. Guatemalaner ser gång som en möjlighet till en bättre framtid, ett sätt att bryta fattigdomen, ett steg i taget.
Många gångatleter tränar på gatorna i Guatemala City. Från vänster: Juan Ortíz, Glendy Teletor, Yasuri Palacios, Yaquelin Teletor, Lisbeth López, Maria Peinado
Utöver det hopp och de fysiska fördelar som sporten ger, är gång mer genomförbart och tillgänglig än många andra sporter. Gång binder samman generationer av guatemalanska familjer, vänner och grannar på ett unikt sätt som bara lagsport kan. Även om det kan verka som en individuell prestation, sker gång i en lagmiljö som är otroligt viktig för upplevelsen och i slutändan också framgångarna. Träningen består av långa distanser på upp emot 30 km, och timmarna som atleterna tillbringar bredvid sin lagkamrater gör dem ofrånkomligen till en familj. Laget i vår film består av atleter med många olika bakgrunder, ett stort åldersspann (från 6 till 25 år) och olika livshistorier. Det som förenar dem, oavsett var de kommer ifrån, är kärleken till sporten och beslutet att alltid behålla en fot på marken.
[Vänster] Från vänster: Yaquelin Teletor, Gaby Sica, María González, Katherine Marroquín, María Peinado, Lisbeth López, Yasuri Palacios, Glendy Teletor, Sergio Perez, Bryan Matías, Pedro López, Juan Ortíz, José Oliva
[Vänster] Från vänster: Yaquelin Teletor, Gaby Sica, María González, Katherine Marroquín, María Peinado, Lisbeth López, Yasuri Palacios, Glendy Teletor, Sergio Perez, Bryan Matías, Pedro López, Juan Ortíz, José Oliva [Höger] Medurs från vänster: Katherine Marroquín, María González, Sergio Perez, Gaby Sica, José Oliva, Ronín Ortiz, Juan Ortíz, Lisbeth López, Pedro López, Yaquelin Teletor, Bryan Matías, Glendy Teletor, María Peinado, Yasuri Palacios
Medurs från vänster: Katherine Marroquín, María González, Sergio Perez, Gaby Sica, José Oliva, Ronín Ortiz, Juan Ortíz, Lisbeth López, Pedro López, Yaquelin Teletor, Bryan Matías, Glendy Teletor, María Peinado, Yasuri Palacios
Möt laget
Juan Ortíz, José Oliva, Bryan Matías
Bryan Matías
Juan Ortíz, José Oliva, Bryan Matías
Bryan Matías
"När jag tävlar känner jag en stark kärlek till Guatemala. En kärlek som får mig att kämpa mot mina motståndare och för en medalj. Jag strävar mot min framtid och mitt lands framtid."
Bryan Matías, 16
2021 panamerikansk cupmästare
"Jag vill skriva historia för mitt land och visa flickor och kvinnor att du kan nå dina mål, oavsett hur små eller stora de är."
Yasuri Palacios, 21
NACAC-rekordinnehavare (Nordamerikanska, centralamerikanska och karibiska friidrottsmästerskapen)
"Gången har gett mig chansen att interagera med olika människor och det har påverkat hur jag ser på livet. När någon behöver stöd finns vi alltid där. När det kommer nya lagmedlemmar delar jag med mig av det jag kan. När de behöver förbättra sina tider säger jag att de kan hänga på mig, så hjälper jag dem."
Yaquelin Teletor, 16
2021 panamerikansk bronsmedaljör
"Jag tycker om att lära mig nya saker och jag gillar sport och tränar med min farbror. Jag har aldrig tävlat, för de säger att jag är för liten. Men varje gång jag tränar känns det som att jag vinner."
Zoe Ruiz, 6 Den yngsta gångaren i Cobán-laget
"Jag tycker att varje tävling är så kul och jag är så glad att få representera mitt distrikt och mitt land. Det är en stor ära. Jag tänker att varje ansträngning tar mig närmare en pallplats på OS."
Abner Pop, 14 centralamerikansk silvermedaljör
"Möjligheter kommer till de som förverkligar dem. Drömmar har inget utgångsdatum."
Glendy Teletor, 19 har utövat gång tillsammans med sin syster Yaquelin i nio år
Lisbeth López
Från vänster: Lisbeth López, Juan Ortíz
Lisbeth López
Från vänster: Lisbeth López, Juan Ortíz
"Jag får en sådan härlig känsla när jag tävlar. Jag ser mig omkring på människor som jublar och ger sitt stöd, och då blir jag rörd eftersom jag representerar mitt land och mitt lag. Gång är ren energi och vi kämpar mot de mål vi har satt upp och undanröjer de hinder vi kan."
Lisbeth López, 15 silvermedaljör på NACAC-mästerskapen (Nordamerikanska, centralamerikanska och karibiska friidrottsmästerskapen)
"Det jag gillar mest med gång är att vara med i ett lag som inte bara är ett lag, det är en familj. Jag ser inte på träning som enbart en sport, jag ser det som mitt jobb."
Pedro López, 20 guldmedaljör på NACAC-mästerskapen (Nordamerikanska, centralamerikanska och karibiska friidrottsmästerskapen)
Ronín Ortiz
Från vänster: Ronín Ortiz, Mirna Ortiz
Ronín Ortiz
Från vänster: Ronín Ortiz, Mirna Ortiz
"Jag gillar när min mamma kollar när jag tränar och att hon får se att tack vare henne och min familj, tränar jag gång. Min mamma, hennes partner [Erick Barrondo] och mina kusiner är redan proffs. Sedan jag var liten har jag gått till träningsspåren och alltid tyckt om att kolla på när min familj tränar. Nu gillar jag att även om jag precis har börjat, har jag redan en lång historia inom sporten."
Ronín Ortiz, 13 Nybörjare inom gång och son till olympiern Mirna Ortiz
"Innan jag började med gång hade jag bara små drömmar. Men gången har hjälpt mig att upptäcka vad jag verkligen vill. Innan jag började med sporten och kom in i den här communityn lyssnade jag på andra och ändrade mig lätt. Nu är jag mer säker på vem jag vill vara."
Gabby Sica, 11 ;Nybörjare inom gång
"Fotbollen i Guatemala är inte så bra, och jag insåg att jag kunde göra större skillnad med gång. Jag inspirerades av min moster och min kusin som precis kom hem från OS. Jag kämpar lite med höftrörelsen, men sporten sitter i mina gener. Jag var tvungen att börja."
Juan Ortíz, 15 Fotbollsspelare som bytt till gång
Från vänster: Yasuri, José Oliva, María Peinado, Lisbeth López, Pedro López
Ord: Julio Serrano Echeverría Foto: Juan Brenner Film: Juan Brenner, Paolo Giron