Paret som förändrar musik- och modellvärlden

Deba Hekmat och hennes partner Tom Austin har fullt upp.

De här unga kreatörerna, en modell och en musiker, säger att nedstängningen har varit en tid för svåra samtal om rasism och sociala reformer, men också en tid för att gå framåt i karriären. I framtiden vill de kunna säga att de använde den här tiden för att skapa förändring.

"Jag vill inte behöva se tillbaka på den här tiden och inse att jag inte gjorde något av de här månaderna", säger Tom som är rappare under artistnamnet Niko B och kommer från en liten stad en timme norr om London. "Så, jag har suttit i mitt sovrum och försökt skapa en massa saker. Jag älskar att skapa sådant som helt enkelt inte fanns för fem minuter sedan."

För Tom har det bland annat blivit två hitsinglar som fått tiotals miljoner streams. Debas fokus ligger på att hitta sin egen väg som modell och aktivist. Hon gick med i en modellagentur via Instagram och använder nu sin växande plattform för att förändra föråldrade skönhetsideal inom den kreativa branschen. Hon kommer ursprungligen från Kurdistan och bor numera i London. Hon samtalar regelbundet med andra på Instagram om frågor som berör hennes generation.

"Det kan vara så svårt att tala om etnicitet och jämlikhet, men det är oerhört viktigt att vi gör det", säger Deba. "Jag har alltid varit frispråkig när det gäller sådant som är viktigt för mig. Men under de senaste månaderna har det vuxit till en helt ny nivå."

Paret som träffades på Instagram, jobbar på kreativa projekt som inte går att ordna in i några fack eller traditionella karriärbanor. Vi talar med dem om hur man behöver göra sig sårbar för att stödja andra och kunna förändra världen och om hur deras generation är beredd att anta den här utmaningen.

Ni träffades på sociala medier precis som så många nuförtiden, eller hur?

Tom: Hon hade en vän som jag var vän med och jag tyckte hon verkade helt sjukt fantastisk. Så jag började följa henne. Men jag var tvungen att sluta följa henne och sedan snabbt börja följa henne igen så att hon skulle märka det. Det fungerade inte. Jag försökte fem eller tio gånger till. Till slut, efter elfte försöket så svarade hon och nu ...

Deba: Nu är vi här.

Det som också är typiskt nuförtiden är att ni redan är involverade i så många olika projekt fast ni båda bara är 19 år gamla. Hur skulle ni beskriva ert arbete?

Deba: Jag är först och främst modell. Jag jobbar som modell. Men under de senaste åren har jag lyckats hitta min egen röst och skapat en plattform där jag talar för unga kvinnor med olika etniska ursprung, och unga människor som jag, i den här branschen för att förhoppningsvis göra den bättre.

Tom: Musiken är definitivt det viktigaste för mig. Men genom musiken har jag också många andra möjligheter att uttrycka mig kreativt. Jag regisserade till exempel en av mina musikvideor. Så, jag skapar musiken och jobbar samtidigt på videon. Jag planerar också omslagsfotot. Ibland kanske jag dessutom designar ett speciellt plagg för videon. Varje gång jag hittar en kreativ dörr så sparkar jag upp den och kliver in. Det är musik, filmkonst, mode (jag hatar ordet "mode”) men kläder, foto – allt.

Deba, hur har det varit för dig som kvinna från Mellanöstern att försöka ta plats i den kreativa branschen?

Deba: En av de viktigaste orsakerna till att jag började göra allt det här är att jag under min uppväxt aldrig såg någon online från Kurdistan eller Mellanöstern som gjorde den här typen av arbete. Och det var inte bara jag. Det var många av mina vänner som inte heller såg sig själva representerade. Det var väldigt nedslående eftersom vi alla var unga tjejer, och kvinnorna vi skulle försöka efterlikna alla var blonda och blåögda, ett väldigt orealistiskt traditionellt västerländskt skönhetsideal. Ett helt vansinnigt koncept.

Vi behöver bredda bilden av skönhet i vår bransch. Och just nu känner jag att det kommer in lite mer mångfald i branschen. Men bara på min sida av kameran, bland modeller och skådespelare. Nästa steg är att se vad vi kan förändra på produktionssidan. Bakom kulisserna är det extremt vitt. Vi kommer inte att kunna komma framåt. Det är ju trevligt med till exempel tolv svarta modeller. Men vad spelar det för roll om alla på produktionssidan är vita? Sann representation kan inte bara handla om det som syns utåt. Vi måste göra branschen rättvis för absolut alla.

Vad har ni fått för respons på ert arbete med att förändra den här inställningen inom musik- och modellbranscherna?

Tom: Jag känner att är det är som med Marmite. Antingen förstår man det eller så gör man det inte alls. En del kan säga, "ska det här föreställa musik"? Andra säger, "åh, det här är helt fantastiskt, så olikt allt annat som släppts på marknaden". Okej, så min musik låter inte som något annat. Och en del ser det som positivt, andra som negativt. Det beror på hur deras hjärnor fungerar. Min musik är ett bra samtalsämne. Jag gillar att höra folks tankar om den. För jag låter alltid folk bestämma själva vad min musik ska vara för dem.

Deba: Det har varit väldigt blandat. Jag hör från massor av unga tjejer som säger "tack så jättemycket". Det tycker jag är helt underbart. Och för mig är det faktiskt den enda orsaken till att jag försöker skapa förändring.

Tom: Ja, det här är verkligen viktigt för Deba. Hon brukade alltid säga till mig att hon önskade det fanns fler som representerade sådana som henne när hon var yngre, tjejer med stort hår, kraftigare ögonbryn osv. Och sedan kan hon visa mig ett meddelande eller en kommentar från en tjej som säger "jag har alltid blivit retad för mina tjocka ögonbryn och du får mig att känna mig stolt över dem". Och det är fantastiskt. Deba har fått någon att känna så.

Deba: Om jag kan få en tjej till att känna större självförtroende för sitt utseende så är det något helt enastående för mig. Och det handlar inte bara om utseende utan också om min bakgrund. Jag blev kallad terrorist varje dag. Jag blev kallad för gorilla och Chewbacca. Det gjorde ont att bli kallad sådana hemska, hemska saker bara för att jag till exempel har lite mer hår på armarna. Men jag vill se att tjejer nu kommer ut på andra sidan av det här lite starkare än förut.

Varför tror ni att er generation har en sådan fantastisk förmåga att få kontakt med folk?

Tom: Jag antar att det är de sociala mediernas kraft. Förr, på min pappas tid, var han tvungen att trycka upp 1 000 affischer och sedan gå omkring och sätta upp dem för att få kontakt med 100 personer. Jag kan lägga upp en story, ett event, vem som helst kan lägga upp en Instagram-story, och nå ut till 5 000 personer inom 5 minuter. Fattar du? Mängden möjligheter och dörrar som kan öppnas och de förändringar som kan ske genom sociala medier är helt otroliga.

Deba: Ja. Det är inte klokt. Sociala medier är en konstig sak. Man kan antingen använda dem på bästa sätt – man kan samla in pengar, sprida information och hjälpa andra. Eller så kan man använde dem för att gräva ner sig i ett självdestruktivt hål. Det handlar om att göra ett val och fråga sig "varför tittar jag på min telefon just nu, vad kommer jag att få ut av det?"

Så det är vad jag vill uppnå, att uppmuntra till förändring och till att skaffa information. Jag vill inte använda sociala medier för att ständigt scrolla och tycka synd om mig själv på grund av hur jag ser ut eller hur mycket pengar jag har eller inte har.

Om man ändå är online kan man lika väl ha ett meningsfullt samtal med någon i stället för att bara stirra på telefonen i evigheter och bearbeta alldeles för mycket information.

Förutom sociala medier verkar det också finnas en drivkraft, en hunger, särskilt efter förändring och att vända upp och ner på saker och ting. Folk lyssnar. Vad tror ni det beror på?

Deba: Jag tror vår generation är – inte utleda kanske – men jag känner att vi definitivt i viss mån har fått nog och att det är upp till oss om något ska hända. Så är det helt enkelt, förstår du hur jag menar? Det är vår generation som förhoppningsvis kommer att få saker att börja vända.

Man ser vita ungdomar som har supersvåra samtal med sina föräldrar som inte alls håller med dem. Vi har sett så många videor av ungdomar som talar med sina föräldrar och grälar om den här typen av frågor. Men det är något som är nödvändigt. Vi behöver skapa obekväma situationer.

Jag har alltid varit frispråkig när det gäller sådant som är viktigt för mig, särskilt jämställdhet och etnicitet. Men under de senaste månaderna har det vuxit till en helt ny nivå. Och jag tror en orsak till det är att vi alla är instängda inomhus. Man måste göra något av all den här uppdämda ilskan man saknar utlopp för.

Slutligen, förutom de miljontals människor ni kan få kontakt med varje dag, hur hittar ni stöd och gemensam kraft hos varandra?

Tom: Jag visar henne genast allt jag gör. Jag sätter väldigt stort värde på hennes åsikt. Det pushar mig också. För när man har skapat något så ser man ju fram emot att få visa det för någon, eller hur? Man gör det ju inte bara för sitt eget nöje.

Deba: Vi är väldigt olika. Vi gör båda våra egna kreativa saker. När han ser att det går bra för mig så motiveras han att bli bättre. När jag ser honom få ett nytt uppdrag eller något annat så känner jag ”bra jobbat, fantastiskt”. Och sedan funderar jag över hur jag själv kan bli bättre. För jag känner mig inspirerad av honom. Tom är min inspiration. Det är underbart.

Tom: Det kändes sjukt bra att höra dig säga det där.