Brooklyn's Net: Gemenskap på netball-planen

När Maggi Gao flyttade till New York från Shanghai 2013 för att plugga psykologi hoppades hon på att träffa andra att dela sitt stora netball-intresse med. Men även om netball är en väletablerad sport i vissa delar av världen är det något av en nischsport i USA, så hon hade svårt att hitta både spelare och en plan att spela på.

Men till slut hittade Maggi en plan i Brooklyn – en av de få riktiga netball-planerna på hela östkusten – och fann sin gemenskap på Lincoln Terrace Park i Crown Heights. Vi träffade henne där och medan hon körde ett antal övningar berättade hon om vad sporten inneburit för henne.

Tänk dig en basketplan – netball-planen är ungefär samma storlek. Men istället för den vanliga basketkorgen sitter netball-korgen fritt på en ställning utan backboard. Planen är indelad i tredjedelar och lagets sju spelare tilldelas positioner och områden att spela i. Precis som i basket är målet att sätta bollen i motståndarlagets korg. Men till skillnad från basket får du inte röra dig när du har netball-bollen i händerna. Du kan med andra ord bara ta ett enda steg innan du måste stanna, se dig omkring och passa. Det kräver mycket mer precision och smidighet än många andra sporter.

Jag växte upp i Shanghai och var inte alls intresserad av sport. När jag var 8 år började jag i en nystartad brittisk skola i mitt område och där fanns netball med på schemat. Innan jag började med netball avskydde jag verkligen fysisk aktivitet, men netballen fick mig att börja lita mer på min egen atletiska förmåga. Alla var väldigt stöttande. [De sa] "okej, testa att göra så här. Det spelar ingen roll om det blir fel." Det var första gången jag verkligen vågade försöka på riktigt. Jag har spelat netball länge. Vänta lite, jag måste försöka räkna … 17 år.

Den är fantastisk när man väl blir en del av den. Genom netball i New York kom jag i kontakt med den karibisk-amerikanska netball-kulturen. I början tror jag att de var lite skeptiska till mig. Alla andra hade vuxit upp tillsammans och har en bakgrund inom netball. Deras föräldrar immigrerade hit från Karibien och är före detta netball-spelare på landslagsnivå från Jamaica, Trinidad och Granada. Det var en skön känsla när jag lyckades övertyga dem om att jag verkligen vill det här och kan spelet. Jag har träffat så många människor som jag aldrig skulle ha lärt känna annars.

Jag minns att det kändes lite konstigt när jag var yngre och fick höra "Jaha, du håller på med en kvinnosport." Jag tror att många människor underförstått tänkte att sporten inte var tillräckligt bra eller utmanande för pojkar. Men när jag blev äldre, [insåg jag] att netball kräver så mycket mer precision och smidighet än många andra sporter. Om jag skulle jämföra det [med någon annan sport] skulle det nog vara sjumannarugby. Det är samma typ av kraft och snabbhet … I Australien finns det faktiskt en stor netball-liga för män nu. Den är inte på proffsnivå, så de får inte betalt för att spela. Men den har börjat bli så stor att spelarna har planer på att starta ett avlönat netball-lag för män. Så stor är sporten. I de länder där netball är stort ser man på det som den optimala sporten, inte bara för kvinnor utan även för män.

På fritiden kommer jag förmodligen spela i 30 år till. Här i Lincoln Terrace Park finns det kvinnor som spelar netball på fritiden – det är som en livsstil för dem. En del av dem spelade på landslagsnivå hemma i Karibien. Så de har fört netball-intresset vidare till sina barn och umgås fortfarande tillsammans och spelar netball på fritiden. Jag är 25 år och personlig tränare, men jag spelar ibland med en jamaicansk kvinna som säkert är runt 60 år och hon kan fortfarande slå mig. Du tappar inte spelförmågan. Du blir bara en smartare spelare.