Garima Thakur protesterar för jordens framtid
Kultur
Möt den 15-åriga indiska klimataktivisten som vägrar låta sin hemstad glömma den miljökatastrof som inträffat där.
My Backyard är en serie om atleter som hittar mening och balans i naturen.
Innan hon själv blev aktivist var 15-åriga Garima Thakur från Bhopal i Indien redan medveten om klimatförändringarna och deras förödande effekter runtom i världen. Som 13-åring hade hon sett dokumentären "Before the Flood", berättad av Leonardo DiCaprio. Hon blev deprimerad och fick klimatångest av filmens hemska bilder. Hon insåg att den globala klimatkrisen sker överallt och att den inte bara drabbar andra platser eller andra människor. Plötsligt såg hon tecken på miljöpåverkan överallt i sin stad och sitt land.
"Jag började se filmens budskap återspeglas även i små saker omkring mig: ett brinnande däck vid vägkanten, ett träd som höggs ned, människor i kö för att hämta vatten till sina familjer", säger Garima. "Överallt i Indien finns tecken på hur allvarlig situationen är. Och när du väl sett dem finns det ingen återvändo."
Garima minns den porlande bäcken i närheten av sin mormors hem i regionen Bilaspur, i den bergiga och skogsrika delstaten Himachal Pradesh. "Jag och mina kusiner brukade gå dit. Det fanns nästan inga människor där och vi kunde leka fritt. Det gick att se fiskarna i vattnet", minns hon.
Idag har platsen där hon lekte som barn blivit asfalterad och allt som finns kvar av den porlande bäcken som sprudlade av liv är nu "en stillastående vattensamling vid vägkanten", säger Garima. "Jag var runt elva år när vägen byggdes. Jag hade bara lekt vid bäcken i några år, men det tog mig hårt att se vad som hände med den."
"Jag hoppas att jag en dag träffar en lagstiftare eller politisk ledare som stannar upp och frågar vad jag gör och verkligen lyssnar på vad jag har att säga."
Om vi inte gör något åt saken kommer Garimas upplevelse knappast höra till ovanligheterna i framtiden. Utan ren luft och en frisk planet kommer vi inte kunna promenera, springa eller sporta utomhus.
Garima har också fått uppleva fördelarna med en hälsosam miljö. Under stora delar av barndomen flyttade Garima omkring mycket på grund av sin pappas jobb i armén och hon har bott i städer som inte finns med på listan över Indiens mest förorenade städer. "Jag hade turen att få växa upp i grönskande städer som Dehradun och Dharamkot, där jag kunde ta långa promenader på kvällarna och andas den friska luften. Det gav mig ny energi." När familjen sedan flyttade till en större stad saknade hon att vara ute i naturen. Nu planerar Garima att flytta tillbaka till Dehradun för att utbilda sig.
Inspirerad av sin nyvunna känsla av ansvar och barndomsminnena av naturen är Garima idag en av allt fler unga kvinnor över hela världen som följer i den svenska aktivisten Greta Thunbergs fotspår och kämpar för att uppmärksamma omvärlden på klimatförändringarna. Och eftersom naturvetenskapliga ämnen inte är Garimas främsta styrka riktar hon in sig på en annan aspekt av miljökrisen: den juridiska.
Med den självklara uppriktighet som personer i hennes ålder ofta har säger hon "Miljölagstiftningen är mitt stora intresse. Det är där jag ser att jag kan göra skillnad i världen och nå ut med mitt budskap om den globala klimatkrisen." Garima är också väl medveten om utmaningens omfattning.
Faktum är att Garima redan börjat förbereda sig för att göra inträdesprovet till en Indiens mest prestigefyllda juridikutbildningar på National Law Universities. En av orsakerna till att hon valt juridiken är staden Bhopals historia. Bhopal är enligt henne själv "den stad där jag upptäckte min aktivism".
Natten mellan den andra och tredje december 1984 drabbades staden Bhopal i delstaten Madhya Pradesh mitt i Indien av vad som skulle bli känt som en av historiens värsta industriolyckor. Cirka 40 ton giftig gas läckte ut från en pesticidfabrik mitt inne i stadens äldre delar och tusentals människor dog omedelbart. Ytterligare tusentals dog under efterföljande år och decennier på grund av medicinska komplikationer och kroniska hälsoproblem till följd av direkt eller indirekt exponering. Uppskattningar anger att olyckan skördat över 25 000 liv.
Trots att hon själv inte föddes förrän tjugo år efter olyckan har Garima påverkats starkt av den där ödesmättade natten 1984 och de efterföljande miljöreformerna. "Jag vill förstå och sätta mig in i lagarna helt och hållet för att se om det går att implementera dem så att de får ännu större effekt än de hittills har haft", säger hon.
Samtidigt som Garima förbereder sig för en framtida juridikkarriär, ägnar hon varje fredag åt att demonstrera längs vägkanterna av VIP Road, 20 minuter från den olycksdrabbade pesticidfabriken. De unga miljöaktivisterna har blivit de mest välkända ansiktena i Thunbergs globala Fridays for Future-initiativ i Bhopal.
Oavsett väder har Garima inte missat en enda "Day of Revolution" sedan hon började förra våren. Då och då får hon sällskap av vänner eller föräldrar, men för det mesta ger sig Garima ut själv, med sin orubbliga beslutsamhet och sitt plakat med orden "Climate Strike!" i stora svarta bokstäver.
De flesta indiska ungdomar i hennes ålder uppmuntras att satsa på sin utbildning genom att lära sig saker utantill i skolan, men Garima har valt att gå sin egen väg. Hon tar tag i världsproblemen genom att ta sig utanför klassrummets fyra väggar. "Om jag kan bidra till att så minsta frö av medvetenhet hos våra ledare eller mina jämnåriga om vad som håller på att hända och hur mycket som står på spel för vår generation, är det värt allt jobb jag har lagt ned.”
Just nu fokuserar Garima mycket på vad som pågår på andra sidan jordklotet: skogsbränderna som på senare år har blivit allt vanligare längs USA:s västkust. Bilderna från bränderna har gjort starkt intryck på Garima. "När jag tänker på klimatkrisen numera tänker jag på eld", säger hon. "Jag tror att den situationen berör mig så mycket just för att jag vet hur det känns att inte ha frisk luft att andas."
Garima ser tragedin i sin hemstad Bhopal för över trettio år sedan som en förvarning om hur framtiden kan bli om världens ledare inte agerar i tid. "Luften kommer inte gå att andas, vattnet kommer inte gå att dricka. Inga fiskar i floderna, inga grödor på åkrarna", säger hon. "Vad kan vara viktigare än att försöka hindra att det händer?"
Men det är en helt annan målbild som driver och motiverar henne. "Jag föreställer mig samma scenario om och om igen", säger hon. "Att jag en dag träffar en lagstiftare eller politisk ledare som stannar upp och frågar vad jag gör och verkligen lyssnar på vad jag har att säga."
Text: Prayag Arora Desai
Foto: Dolly Haorambam