En Garde! Möt den franske fäktaren som drar blickarna till sig

När Meddy Elice från Guadeloupe fäktas gör han det löst och ledigt med en lekfull elegans. Och trots att fäktningen historiskt alltid varit en elegant sport för kungligheter och aristokrater lyckas Meddy ge den en unik, modern twist.

Efter att ha sett 24-åringen fäktas på idrottsanläggningen Eric Tabarly – en idrottsanläggning av världsklass strax utanför Paris där han tränar – frågar vi honom hur han lyckas förena sin egensinniga stil med den annars så traditionella fäktningssporten.

Det stämmer att utrustningen kostar en halv förmögenhet, men trots allt är det inte alldeles ovanligt att lyckligt lottade människor som jag själv, med enkelt ursprung – min mamma jobbade på rådhuset och min pappa var mekaniker – får möjlighet att utöva sporten.

När mamma tröttnade på att jag och mina bröder var så bråkiga och stökiga och vägrade hjälpa till i hemmet bestämde hon att vi skulle börja med sport för att få utlopp för vår överskottsenergi. På den idrottsklubb hon valde åt oss fanns det karate, judo och fäktning. Jag var definitivt mer lockad av kampsporterna och funderade först på karate. Men min storebror visste precis vad han ville. Han hade sett och blivit inspirerad av (och kanske lite förälskad i) Guadeloupes legendariska olympiska fäktningsmästarinna Laura Flessel och ville lära sig fäktas som hon. Hon inspirerade en hel generation med sina framgångar vid flera OS [Atlanta 1996, Sydney 2000 och Aten 2004] där hon kammade hem inte mindre än fem OS-medaljer. För oss som kommer från Guadeloupe känns hon som en extra familjemedlem.

Mina storebröder är väldigt olika när det handlar om hur vi umgås och hjälper varandra. Min äldste bror [Jerry] känns mer som en extra pappa. Han hör av sig regelbundet, vill veta att jag mår bra och uppmuntrar mig på ett lite vagt och allmänt sätt. Han vill att jag ska ta livet på allvar, bli vuxen och fundera på vad som händer efter idrottskarriären. Morgan har jag stor glädje av. Han peppar mig alltid att se saker positivt. Mike tävlar aldrig med mig. Han stöttar mig hela tiden på rätt sätt. Han liknar min mamma på det sättet. Hon har alltid sagt att vi ska vara stolta över oss själva, men aldrig känna oss överlägsna någon annan. Ödmjukhet är grundpelaren i vår familj.

Jag gillar floretten. Florett är det vanligaste vapnet inom fäktning. Det är ett precisionsvapen, så det gäller att vara snabb, men samtidigt tålmodig. Florettfäktning är den mest klassiska tekniken, men jag skulle kanske inte säga att min egen stil är så värst klassisk. Min främsta styrka är att jag är snabb, vilket gör att jag kan överraska motståndaren, men ibland brister mitt tålamod i sekvenserna. Jag har en originell fäktningsstil. Jag tycker själv att den är "luftig" – det finns en sorts lätthet i den som jag gillar. Jag har hört mitt sätt att tävla beskrivas som lekfullt, kreativt och egensinnigt.

Jag älskar att fäktningen är så elegant. Paris har hjälpt mig att hitta och känna mig trygg i min egen personliga stil. När jag flyttade hit från Västindien var jag tvungen att byta look. Jag gillar sådant som är lättillgängligt och stilsäkert. Jag gillar att besöka konst- eller fotoutställningar och uppleva och se nya och annorlunda saker.