För att dansa fick Nathan först hitta sig själv och sedan bekämpa fördomar

Nathan Féliot är bara 21, men vet redan vad han vill med sitt liv: att bli professionell dansare. Och han går emot samhällets och familjens förväntningar för att uppnå sin dröm.

"Jag vill inte ångra något", säger franskfödda Nathan om sin strävan.

Nathan hade precis som många andra unga män fått lära sig att sport börjar och slutar med en tävling på banan eller planen.

"I skolan var fotboll för killar och dans för tjejer", berättar Nathan om uppväxten i Toulouse och minns sina fördomar. "Min bild av dansare var ballerinor i tyllkjolar som dansade till klassisk musik. Det var inget jag var intresserad av. Jag visste inte att jag kunde utmana den könsstereotypen."

Nathan ville tillbringa mer tid med sin pappa och valde därför, som alla killar i hans klass, att spela fotboll. Sedan provade han på simning. Och sedan friidrott. Och sedan kampsport. Men han trivdes inte med någon av sporterna. "När tränaren skriker åt dig, försvinner allt nöje", säger han.

Så småningom anmälde hans mamma honom till en kurs på Le Lido, Toulouse berömda cirkusskola. Det var där en lärare först såg Nathans potential och övertalade honom att söka in till en professionell dansskola. "Han lockade fram något inom mig som jag hade dolt eftersom jag inte trodde att det var möjligt", säger Nathan.

Men när han hade hittat sin passion, stötte Nathan på ännu ett hinder. Hur skulle han kunna övertyga sin mamma, en framgångsrik ingenjör, om att han ville satsa på en karriär inom scenkonst? Han kämpade på och gick intensiva danskurser som krävde att han övade 80 timmar i veckan, samtidigt som han läste ett tvåårigt internationellt handelsprogram. "Det var utmattande, men det var priset jag fick betala för att få göra det jag älskar", säger Nathan, som lyckades undvika det där jobbiga samtalet med sin mamma.

"Jag sa det inte rakt ut först – att jag ville dansa – eftersom jag visste att det skulle vara svårt för dem att acceptera det", säger Nathan. Han berättar att hans mamma är stolt över hans dansprestationer men att hon (liksom många föräldrar) fortfarande oroar sig för hur hennes son ska tjäna pengar på sin kreativitet och talang.

Ändå är han lika fokuserad som någonsin på sina mål. "Jag vill bevisa för henne att jag kan lyckas", säger Nathan, som också vill utmana missuppfattningar inom dansvärlden. Han har redan råkat ut för rasistiska stereotyper om hur "svarta är bra på att dansa" samtidigt som de inte anses vara klassiska dansare. Genom hårt arbete och flit vill han motbevisa även de här stereotyperna.

Belgien är Nathans nästa destination. Han har precis blivit antagen till ett treårigt program på en prestigefylld dansskola. Och efteråt? Han har stora planer. Han är inspirerad av framgångsrika och hyllade koreografer inom modern dans som Jacob Jonas och James Wilton. Nathan funderar redan på hur han ska kunna ha en lång karriär inom branschen. Kanske kommer han att göra nytolkningar av musikaler eller ta steget från dansare till koreograf.

"Man kan inte vara dansare hela livet", säger han. "Jag måste ha ekonomisk trygghet."