Har du någon gång känt dig så nervös att du trodde att hjärtat skulle hoppa ur bröstet? Eller har handsvett och darriga knän hindrat dig från att göra ditt bästa?

Det kallas prestationsångest, något som många barn känner av.

Viljan att göra något riktigt bra är en stark drivkraft, oavsett om det handlar om att springa 100 meter, dansa på skolans talangjakt eller redovisa för hela klassen. Men det finns en baksida. Rädslan att misslyckas kan bli överväldigande och göra det svårare för barnet att göra sig själv rättvisa.

Du kan hjälpa barnet genom att prata med hen om känslorna och om att det är normalt att vara nervös när man ska göra något som man känner mycket för. Och det finns ett enkelt knep för att lugna nerverna.

När du känner dig nervös förändras din andning. Andetagen blir kortare och snabbare vilket triggar kroppens kamp-, flykt- eller frysrespons ("fight/flight/freeze").

För att motverka det här kan du be barnet att fokusera på utandningen: att andas ut långsamt, lugnt och kontrollerat. Det lugnar kroppen och aktiverar lugn-och-ro-systemet ("rest and digest"). Det kan också hjälpa barnet att tänka sig utandningen som en gyllene tråd, som blir allt längre ju lugnare barnet blir.

Barn som utövar sport lär sig mer av förluster än av vinster, men det kan vara svårt att handskas med lärdomarna. Sportsliga framgångar likställs ofta med självkänsla och lycka, och barn tar snabbt till sig det. Inte konstigt att en förlust kan kännas som en katastrof.

För att vända den här känslan kan vi hjälpa barnet att inse att förluster är en del av spelet, och av livet.

Lekar är ett perfekt sätt att träna på att förlora. Genom fantasilekar kan barn träna på att hantera motgångar, till exempel "kommer England att förlora den här låtsasfinalen mot Brasilien?" Vinnare och förlorare förekommer också i mer strukturerad lek: "vem kommer först till mållinjen?"

De här fallen innebär att barnen tidigt får uppleva besvikelsen i att förlora, samtidigt som de inser att livet går vidare efteråt. Leken fortsätter, kompisarna finns kvar och föräldrarna älskar dem fortfarande.

Om du som förälder har svårt att handskas med motgångar kan det föras vidare till ditt barn. Observera sådant som går fel under din dag – du kanske missar en deadline eller går till fel möte – och prata sedan med barnet om vad som hände och hur det kändes.

Om vi inte tillåter våra barn att misslyckas kan det hämma deras utveckling. Lär barnet att bli sin egen coach och hitta på slogans som hjälper dem att hantera utmaningar: "Jag gör mitt bästa och det duger", eller "Jag har 0 % chans att vinna om jag inte är med, och en liten chans att vinna om jag är med".

Avdramatisera vinster och förluster genom att berömma ansträngning istället för resultat. Då lär sig barnet att det viktigaste är att hen är med och gör sitt bästa, inte huruvida hen vinner eller inte.

Vissa barn hittar intressen tidigt. Andra hittar inte sin grej förrän de är vuxna. "Gnistan" kan behöva tid för att utvecklas, och det viktigaste är att ge barnet möjlighet och utrymme att upptäcka vad hen gillar.

Organiserade aktiviteter är ett sätt, till exempel dans, fotboll eller simning – vad som helst som ger barnet glädje, spänning eller lugn. För vissa barn är dock leken ett viktigare sätt att utforska sina intressen.

Vissa barn engagerar sig helhjärtat i ett intresse ett tag och sedan tar det slut. Andra barn testar lite här och lite där, för att känna sig fram. Oavsett hur just ditt barn fungerar behöver du ge hen tid och utrymme att prova många olika
aktiviteter, både hemma och på andra ställen.

Känslor syns i kroppen, och det syns om gnistan finns där eller inte. Rita en enkel kropp tillsammans med barnet och presentera olika scenarier. Ställ till exempel frågan: "Hur skulle det kännas att lägga den sista straffen i en mästerskapsfinal?” och be barnet rita
känslan på teckningen. Förmodligen skulle hen känna sig nervös och uppspelt,
med bultande hjärta och fjärilar i magen. När barnet tittar på sitt favoritprogram
kanske hen säger att hen känner sig lugn.

Ställ frågor om barnets olika aktiviteter och intressen, och hur kroppen känns under tiden. Barnet kanske aldrig har tänkt på det ur den här synvinkeln, och att hjälpa barnet att lyssna in kroppen på det här sättet kan hjälpa hen att bli mer medveten om hur upplevelser känns och vad hen verkligen gillar.

I många sporter blir det förr eller senare aktuellt att satsa lite mer. Det kan
krävas en del mod för att barnet ska våga ta plats i en grupp, ett lag eller
bara i en vanlig idrottslek. Många har svårt att bara kasta sig in i matchen
utan att tänka på allt som kan gå fel. Hur kan vi motverka det här?

Prata med barnen om de olika "glasögon" vi kan ha på oss under en dag. Om man är trött och orolig kanske man har sina mörka glasögon på sig, så att man alltid tror att allt kommer att gå snett. Men sensmoralen är alltså att det går att byta glasögon, till ett par som ger en ljusare bild av omvärlden.

Om ditt barn har svårt att delta i lekar eller prova nya saker kan du föreslå att hen byter glasögon. Be barnet att rita sina glasögon och berätta för dig vad bytet kan innebära för hens mentala inställning.

Om barnet låtsas att hen är en sådan person som alltid hänger med på allt, kan hen bit för bit börja se på sig själv på det sättet. Genom att låtsas vara en person som är bekväm med gruppaktiviteter kan barnet med tiden
börja känna sig mer bekväm med dem, på riktigt. En sådan kick för självkänslan kan göra stor skillnad på lång sikt.