Vid åtta års ålder förklarade Alex Morgan att hon skulle vara med i OS – men hon visste inte vilken sport hon skulle tävla i. Alex spelade allt. Vissa dagar skjutsade föräldrarna henne från softbollträningen till fotbollsträningen och sedan till en basketmatch! I high school blev dock fotbollen Alex favoritsport.

Alex kämpade sig igenom skador och bakslag för att ta sig till toppen och bli proffs, och så småningom medlem av USA:s damlandslag. Där befann hon sig, 23 år gammal, i livliga London, vid sitt första OS.

USA spelade semifinal mot Kanada. Ställningen var 3–3 och det var förlängning. Det var nu eller aldrig. Under matchens slutminut svävade bollen fram mot Alex, som befann sig nära målet. Det vimlade av försvarare. Alex hoppade upp mot himlen och nickade bollen. Bollen flög i en båge förbi försvararna och rakt in i nätet. Publiken jublade. USA vann med 4–3. Och tre dagar senare tog Alex med sig hem sin alldeles egna olympiska guldmedalj.

"Arbeta alltid hårt, ge aldrig upp och kämpa till slutet, för det är aldrig riktigt över förrän domaren blåser av."

– Alex Morgan